Sträck ut din hand!

sakta, oändligt sakta
och smärtfyllt
tar jag mig fram.
ibland stapplar jag
och faller på alla fyra.
jag försöker hålla mig i mitten,
men lyckas inte så bra.
jag sträcker ut handen
efter hjälp.
men alla händer
tycks vara upptagna.
ingen hand sträcks ut.
ingen ser min vädjan om hjälp.
sakta, oändligt sakta
och smärtfyllt
tar jag mig fram
på livets smala väg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0