M.i.m.m.i

Morgonen hade börjat komma smygande.
Men jag satt fortfarande orörlig framför fönstret.
Tårarna som igår glidit ner kinderna hade frusit till is, så kallt och vasst.
Läpparna hade spruckit och blodet droppade ner i fönsterkarmen, där det bildade ett halvt hjärta.
Solen värmde mina ögon och min själ.
Men jag skulle aldrig återvända till livet igen.
Ögonlocken sluter sig om ögonen och allt blir svart.
Vinden smeker håret som glänser av solens strålar. Det börjar regna men livet är redan förbi.
När jag blivit genomvåt reser jag mig och
tar ett steg
bort ifrån tanken på dig

Du brukade kalla mig din lilla karamell. Du sa att jag alltid gjorde dig glad fastän jag var ledsen.
Du lyssnade på mitt svammel, kysste min såriga själ. Du kunde inte se mitt innersta.

Allt vackert tog slut så fort. Allt det du en gång drömde om, byggde slott med, finns bara damm kvar.
Det rasade samman, som klossarna i ett torn jag staplade upp som barn. Och när jag fått det högt och vingligt som jag ville, puttade jag till dom och skrattade när det föll ihop.
Men jag skrattade aldrig åt dig. Försökte aldrig få dig att falla. Ville aldrig att du skulle gå i bitar.
Och smärtan du gav mig finns kvar än, den växer sig allt större. Snart kommer den spränga mig. Jag klarar inte av att leva med brustet hopp och en trasig själ. Jag kan inte andas nu när mitt hjärta inte bultar för någon.

Drömmar
Det är galet fascinerande med drömmar, tänk att min lilla hjärna kan bygga ihop dessa fantasipussel där precis vad som helst kan hända! Ibland när jag vaknar ur en spännande dröm vill jag bara somna om och få reda på fortsättningen. Min hjärna fårmår sig nämligen inte att att skapa lika händelser i vaket tillstånd. Det är lustigt nog när vi sover som våra hjärnor är som mest alerta. Kreativiteten bubblar! 

Visste du att det är om natten vi löser våra stora problem? Vi inbilalr oss att vi bara ligegr där och sover och att drömamrna mest bara är som underhållning. Men faktum är att utan drömmar skulle våra hjärnor kollapsa.

Mardrömmar
Du vet hur det är. Svettig och med et hjärta som slår som om du sprungit ett maraton-lopp vaknar du, sängen är en enda röra av lakan och kuddar och du vågar knappt somna om.
Du har drömt en mardröm, igen.

Kommer du ihåg din allra första kärlek?
Ibland när du lyssnar på vissa låtar, så påminner dom dig om just den personen?
Spelar ingen roll vem du har just nu, du blir ändå påmind om honom och era stunder tsms.
O sen när det väl tog slut, trodde du du aldrig skulle bli kär igen, visst har jag rätt?
O varje gång du går förbi hans hus så kommer du ihåg bilden
i huvudet, bilden av dig o honom - det perfekta paret...
O varje gång du hör eran låt, känner du allt om o om igen. Du vill bara vrida tillbaka tiden
för att känna hans hand mot din, en sista gång.
O det gör ont varje gång du ser honom gå med en ny?
År efter år suddas minnen ut, men hans bild kommer du alltid ha kvar.
Hur kan man glömma dom där djupa ögonen?
Hur kan man glömma det ansikte som man vart så nära.
Du saknar inte honom som person, du saknar det ni hade.
Du saknar att du var så bekväm i hans sällskap,
att du aldrig behövde skämmas eller spela någon du inte är.
Jag tror alla kommer ihåg sin första kärlek.
Det är inte den du älskade först, utan den du älskade mest..

brutal,ofärskämd,bullrig och sylvasst stickig var precis vad kärlek var.
Inte alls mild, ljuv och rosaskimrande. Den gjorde mej bara illa

Har aldrig känt såhär förut,
Jag känner mej helt tom
Jag gråter och gråter men har ingen aning om vart alla tårar kommer ifrån
Gråter

Mänsklig naturkatastrof

Han som aldrig tröttnar på att titta på dig
Han som ofta talar om hur mycket du betyder för honom
Han som alltid vill vara vid din sida
Han som alltid ringer för att säga god natt
Han som alltid föredrar att vara med dig
Han som aldrig skulle vilja se dig ledsen
Han som alltid berättar för dig hur vacker du är
och hur mycket han älskar dig.

Håll hårt i honom