I´m so exicted

Mycket har hänt sen jag sist skrev här.. Jag har fångat en pojkes hjärta, haha eller han har vant sig vid att ha fångat mig i alla fall ;) Jag är i alla fall sjukt lycklig över att ha honom vid min sida, älskar´t! Solen skiner och det börjar bli sommar nu, tänk om det kunde vara såhär varmt året runt, jag skulle vara så lycklig, kan knappt bärga mig inför sommarlover, grillning, tältning, bad, sen utekvällar, mys!







Who needs a heart when a heart can be broken


I won´t give up until it´s over

Mina känslor lever, gör dina?


Starkare

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt,
även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär.
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort,
skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär.
Om du lovade att ändra dig och bli normal,
om du sa jag kommer alltid att älska dig,
skulle det inte spela någon roll för tro det eller ej men jag älskar inte dig.

Du får stå kvar för jag går nu, ja jag går nu
Och jag är starkare än du, ja jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer
Men du får stå kvar för jag går nu , ja jag går nu



Underneath my christmas tree

God jul ALLA mina läsare! Jag har kommit fram till att julafton inte alls är lika rolig längre, visst det är väl mysigt och så, men inte alls samma underbara känsla som det var när man var liten. Kommer ni ihåg när man inte kunde sova dagen innan julafton för att man var så spänd och nyfiken på alla sina klappar? Eller hur lång dagen kändes för att man inte fick öppna klapparna förän framåt kvällen, det var ju en helt olidlig väntan! Eller den totala glädjen över att få träffa hela släkten på en och samma gång, med god mat, fin stämning och fin julmusik...

Vart tog allt detta vägen och när försvann det?


S

Now that it's all said and done,
I can't believe you were the one


Du är för fin du, trodde du skulle svika om du visste alla sanningar, men du är banne mig ÄNNU bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig!


Zebraglasögon

Är det inte typsikt att bli sjuk nu när man äntligen är ledig! Yeahyeah, idag har jag bara varit i centrum en sväng och fixat de sista klapparna ( och köpt solglasögon, hihi) Sen har jag inte gjort mycket alls, legat i sängen och tittat i taket, uschochfyochblä för huvudvärk!


Ärlighet

Nu ska jag vara ärlig. Ge er en del av mig som jag väldigt sällan erkänner, ens för mig själv.


Mitt problem är att jag tror gott om människor. För gott. Vem jag än möter. Det spelar egentligen ingen roll vad människor gör mot mig, jag kan inte hata, och jag önskar ofta att jag kunde det.
Trots att det många gånger är väldigt skönt. Det tar sådan energi att hata.
Men jag är så oändligt trött på att tala bra om människor som går på mig bara för att de inte har förmågan att klara av sig själva.
Jag har respekt för varje individ, tills de bevisar motsatsen.
Men det är problemet, respekten sitter i från början, människor behöver inte förtjäna sin respekt hos mig. Vilket gör att vissa, inte många, men vissa, utnyttjar det. Slår till mig i bakhuvudet så fort jag vänder mig om, men vad har jag sagt. Jag har ögon i nacken och jag ser allt, allt.

Jag kommer aldrig att vända ut och in på mig själv för att inte lita på människor, jag litar alltid mest på mig själv, även om det är svårt många gånger det också. Men människor kommer alltid att vara människor i mina ögon, skillnaden är bara att jag bara tar åt mig av de som har något att säga till om.
Och alla dessa löjliga spel, och dramatik och sentimental skit. I dont fucking care, hur orkar människor.
Hur kan de ha tid, och varför gör inte människor något bättre av sitt liv än att irritera, hata och leta fel.
Och varför vill man hitta dem, och vem vill man informera dem om?
Det är en sådan brist på självrespekt att leta efter sprickor hos andra, en sådan nedvärdering mot livet och sig själv. Patetiskt kanske är ett ord som ligger nära.

Det är gripande hur mycket människor gör för att själva bli älskade, på falska grunder.
Allas vårat egna egon spelar huvudrollen i pjäsen om uppmärksamhet - vad som helst men inte bortglömd.


Nedräkningen har börjat!

Tro det eller ej, men tjejer fiser också!

Kvällen spenderades hos fröken Berg med film och snacks. Det var Matrix som gällde och jag var väl inte sådär superpepp, jag somnade och vaknade av att Gustaf och Oscar gapskrattade åt mig, wonder why tänkte jag, men det fick jag ju snabbt klarhet om.
Något fantastiskt hade skett, något Oscar aldrig upplevt förut, en tjej pruttade i hans närvaro! Jaja, ett gott skratt förlänger livet så kul att kunna bjuda på lite livselixir grabbar!
Sedan knatade jag och Oscar hem i kylan och sen bums i sängen, trötthet!


Danföredanföredoppardan!


21 December 2009

Pulkaåkning, vi var taggade till 1000, vi kommer till backen, endast vi och 2 ungar till, folk stannar på vägen och skrattar och pekar på oss, vi ger upp efter några åk, går och hem och kollar på Charlies änglar, ingen dålig dag, right Adam?



Think before act!

Tack snälla Gud! Har idag upplevt totalglädje! Ett helt galet bönesvar, en enorm lättnad!

Och tack Linnea för att du var med mig, det betydde allra mest!


All I need is you






Six billion people in the world. Six billion souls. And sometimes, all i need is you.

Trust






Linnea du är verkligen bäst i hela världen, tack för att du finns!

Jag kan leva mitt liv hur jag vill

Hejsan tänkte dela med mig lite av mitt tankesätt idag:

Jag kan leva mitt liv hur jag vill

Jag upprepar det om och om igen för mig själv under hela dagen, om man verkligen tror på det så kommer det att bli så.

Straight from the heart

Jag har aldrig riktigt tyckt om förhållanden. All avundsjuka och bråk har aldrig lockat, och visst kan man ha fina stunder tillsammans men det glöms bort lika fort som det händer.
Finner ingen stimulans med att lägga ner tid på sånt, vi är för små på något vis. Men ändå för stora för att ta risker. Jag har låtit människor påverka mig låtit dem trampa på mig medans jag gav ursäkter och bortförklaringar att det var mitt fel. Det var inte mitt fel.
Jag har klandrat mig själv för allting och tagit så mycket skit som jag inte är värd.
Dessutom har jag gett mig in i saker som jag nu ångrar.
Men jag minns faktiskt att jag sa nej till en människa jag älskade över allt annat på jorden, och vet ni varför?
för jag älskade mig själv mer än vad jag älskade honom.
Det var inte värt att riskera att hamna på ruta 1 igen, det var inte värt att riskera att bli sårad igen och han var inte värt en andra chans. SÅ jag sa NEJ. 
Visst gjorde ont i början och visst ångrade jag mig lite men inte nu, och jag vet att även om jag sagt ja så hade jag ångrat det. För jag vet att det finns så många som är bättre och som aldrig skulle göra mig illa.
Självklart ska man följa sitt hjärta, men det betyder inte att man ska glömma bort hjärnan.

Happytimes maybe

Kreativiteten flödar!

 Jag och sötisen Linnea:)



Tror att jag är glad, har inte tid att känna efter....

Om

Min profilbild

Mimmi

RSS 2.0