Känner ni igen er?
Många har frågat efter inlägget om komplex och anledningen till varför är väl enkel -komplex är något nästan alla människor lider av och något som vi alla kämpar med varje dag. Speciellt kroppskomplex. Vem har inte tittat på andra tjejer och önskat sig ha hennes skinande hår, hennes vita tänder eller hennes fasta rumpa? Ärligt talat, vem har inte?
När kompisen bredvid sitter och ler sitt pärlvita och perfekta leende är det lätt att man själv inte vågar öppna munnen. För helt plötsligt har ens egna, annars så fina tänder, blivit mycket gulare. Ju mer man tänker på kompisens vita tänder, desto mer intalar man sig själv att ens egna tänder är gula. Och så är man fast, med ett onödigt komplex för tänder som växer sig starkare för var dag som går. Och som hämmar en att trivas med sig själv.
Varför gör vi såhär mot oss själva? Varför jämför vi oss med andra? För det är ju det allt handlar om. Hur alla andra ser ut och hur alla andra är. Det handlar inte om det vi har, det som gör oss unika, utan det handlar om vad alla runt omkring oss har. Och det vi inte har. Det spelar ingen roll om vi har de vackraste ögonen i världen, för våra tänder är gula. Och det negativa väger på något sätt upp det positiva och får oss att känna oss obekväma.
Vi måste lära oss uppskatta och framhäva våra egna speciella drag, istället för att titta på det alla andra har. Jag måste lära mig göra det. Jag går dagligen runt och tycker att mina tänder gärna kunde fått vara lite vitare och mina bröst någon storlek större. Varje dag går jag runt och tänker på det. Varför? Jo för att jag jämför mig med andra. Jag tänker inte på det jag har, utan på det jag inte har. Jag tänker inte på det som gör just mig unik.
Trots gula tänder, korta ben och några kilos övervikt är det en person med utstrålning, självförtroende och bra kroppshållning man minns. Därför måste vi försöka göra oss av med alla kroppsnojor och vara stola och nöjda med våra kroppar. Vi måste försöka uppskatta det just vi har och framhäva våra egna speciella drag, inte jämföra oss med andra. Det skulle få oss att må mycket bättre. Jag vet att det är jättesvårt, men jag ska i alla fall försöka. Jag är trött på att må dåligt och känna mig obekväm helt i onödan. Jag är trött på att inte kunna vara mig själv på grund av komplex.
Vad tycker ni? Kan ni känna igen er i det jag skriver? Och tror ni att det går att bli av med dessa komplex?
Tack älskade bror för att jag får vara mig själv med dig!
När kompisen bredvid sitter och ler sitt pärlvita och perfekta leende är det lätt att man själv inte vågar öppna munnen. För helt plötsligt har ens egna, annars så fina tänder, blivit mycket gulare. Ju mer man tänker på kompisens vita tänder, desto mer intalar man sig själv att ens egna tänder är gula. Och så är man fast, med ett onödigt komplex för tänder som växer sig starkare för var dag som går. Och som hämmar en att trivas med sig själv.
Varför gör vi såhär mot oss själva? Varför jämför vi oss med andra? För det är ju det allt handlar om. Hur alla andra ser ut och hur alla andra är. Det handlar inte om det vi har, det som gör oss unika, utan det handlar om vad alla runt omkring oss har. Och det vi inte har. Det spelar ingen roll om vi har de vackraste ögonen i världen, för våra tänder är gula. Och det negativa väger på något sätt upp det positiva och får oss att känna oss obekväma.
Vi måste lära oss uppskatta och framhäva våra egna speciella drag, istället för att titta på det alla andra har. Jag måste lära mig göra det. Jag går dagligen runt och tycker att mina tänder gärna kunde fått vara lite vitare och mina bröst någon storlek större. Varje dag går jag runt och tänker på det. Varför? Jo för att jag jämför mig med andra. Jag tänker inte på det jag har, utan på det jag inte har. Jag tänker inte på det som gör just mig unik.
Trots gula tänder, korta ben och några kilos övervikt är det en person med utstrålning, självförtroende och bra kroppshållning man minns. Därför måste vi försöka göra oss av med alla kroppsnojor och vara stola och nöjda med våra kroppar. Vi måste försöka uppskatta det just vi har och framhäva våra egna speciella drag, inte jämföra oss med andra. Det skulle få oss att må mycket bättre. Jag vet att det är jättesvårt, men jag ska i alla fall försöka. Jag är trött på att må dåligt och känna mig obekväm helt i onödan. Jag är trött på att inte kunna vara mig själv på grund av komplex.
Vad tycker ni? Kan ni känna igen er i det jag skriver? Och tror ni att det går att bli av med dessa komplex?
Tack älskade bror för att jag får vara mig själv med dig!Kommentarer
Trackback
