M.i.m.m.i

Mycket har hänt sen jag sist skrev här.. Jag har fångat en pojkes hjärta, haha eller han har vant sig vid att ha fångat mig i alla fall ;) Jag är i alla fall sjukt lycklig över att ha honom vid min sida, älskar´t! Solen skiner och det börjar bli sommar nu, tänk om det kunde vara såhär varmt året runt, jag skulle vara så lycklig, kan knappt bärga mig inför sommarlover, grillning, tältning, bad, sen utekvällar, mys!







Who needs a heart when a heart can be broken

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt,
även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär.
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort,
skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär.
Om du lovade att ändra dig och bli normal,
om du sa jag kommer alltid att älska dig,
skulle det inte spela någon roll för tro det eller ej men jag älskar inte dig.

Du får stå kvar för jag går nu, ja jag går nu
Och jag är starkare än du, ja jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer
Men du får stå kvar för jag går nu , ja jag går nu

Är det inte typsikt att bli sjuk nu när man äntligen är ledig! Yeahyeah, idag har jag bara varit i centrum en sväng och fixat de sista klapparna ( och köpt solglasögon, hihi) Sen har jag inte gjort mycket alls, legat i sängen och tittat i taket, uschochfyochblä för huvudvärk!

Nu ska jag vara ärlig. Ge er en del av mig som jag väldigt sällan erkänner, ens för mig själv.

Mitt problem är att jag tror gott om människor. För gott. Vem jag än möter. Det spelar egentligen ingen roll vad människor gör mot mig, jag kan inte hata, och jag önskar ofta att jag kunde det.
Trots att det många gånger är väldigt skönt. Det tar sådan energi att hata.
Men jag är så oändligt trött på att tala bra om människor som går på mig bara för att de inte har förmågan att klara av sig själva.
Jag har respekt för varje individ, tills de bevisar motsatsen.
Men det är problemet, respekten sitter i från början, människor behöver inte förtjäna sin respekt hos mig. Vilket gör att vissa, inte många, men vissa, utnyttjar det. Slår till mig i bakhuvudet så fort jag vänder mig om, men vad har jag sagt. Jag har ögon i nacken och jag ser allt, allt.

Jag kommer aldrig att vända ut och in på mig själv för att inte lita på människor, jag litar alltid mest på mig själv, även om det är svårt många gånger det också. Men människor kommer alltid att vara människor i mina ögon, skillnaden är bara att jag bara tar åt mig av de som har något att säga till om.
Och alla dessa löjliga spel, och dramatik och sentimental skit. I dont fucking care, hur orkar människor.
Hur kan de ha tid, och varför gör inte människor något bättre av sitt liv än att irritera, hata och leta fel.
Och varför vill man hitta dem, och vem vill man informera dem om?
Det är en sådan brist på självrespekt att leta efter sprickor hos andra, en sådan nedvärdering mot livet och sig själv. Patetiskt kanske är ett ord som ligger nära.

Det är gripande hur mycket människor gör för att själva bli älskade, på falska grunder.
Allas vårat egna egon spelar huvudrollen i pjäsen om uppmärksamhet - vad som helst men inte bortglömd.

Tro det eller ej, men tjejer fiser också!

Kvällen spenderades hos fröken Berg med film och snacks. Det var Matrix som gällde och jag var väl inte sådär superpepp, jag somnade och vaknade av att Gustaf och Oscar gapskrattade åt mig, wonder why tänkte jag, men det fick jag ju snabbt klarhet om.
Något fantastiskt hade skett, något Oscar aldrig upplevt förut, en tjej pruttade i hans närvaro! Jaja, ett gott skratt förlänger livet så kul att kunna bjuda på lite livselixir grabbar!
Sedan knatade jag och Oscar hem i kylan och sen bums i sängen, trötthet!


Danföredanföredoppardan!